Välkommen
     
Press och recensioner

Länkar:

Mitt i musiken
Lars-Erik Larsson i Malmö

Fylkingen
Engelskspråkiga recensioner
Jörgen Pettersson på Island
Musikspegeln
Aftonbladets listning av förra milenniets bästa saxofonister



Jag var i torsdags för första gången på Stockholms Saxofonkvartetts serie tonsättarmöten under rubriken Studio 53 i deras lokal på Tulegatan 53. Jag kan konstatera att det var ett av de mer lyckade tonsättarmöten jag varit på, tack vare att det hos kvartetten fanns en så uppenbar vilja till kommunikation med både tonsättarna för dagen (Ida Lundén och Lise-Lotte Norelius) och publiken. Och man lyckades undvika att göra det hela för internt, något som lätt inträffar när många i publiken är kända ansikten.

I form av korta men engagerade intervjuer ledda av Jörgen Petterson fick tonsättarna berätta om sina musikaliska bakgrunder och om de verk som framfördes. I fallet med Ida Lundéns kvartett Sorgla var man dessutom så pedagogisk att publiken fick höra utdrag ur förstudier till verket innan den slutgiltiga versionen spelades i sin helhet. Det engagemang och intresse som fanns för musiken och människorna bakom musiken på denna tillställning lyste tydligt igenom och visade en gång för alla att konstmusik är både roligt och inspirerande att prata om och lyssna till.

Tritonus, Nättidning om modern konstmusik, 28 februari 2009

 

Länk till hela recensionen

 

Länk till Tritonus, Nättidning om modern konstmusik


Lyckat födelsekalas
Överhuvud taget var det ett lyckat födelsedagskalas 100-åringen från Åkarp bjöd på i går kväll. Jörgen Pettersson var attackglad solist i saxofonkonserten och briljerade i de larssonska utflykterna. 1934 skrevs verket – vilken utmaning av takt och ton den gången! Saxofonen var ju liksom dess afroamerikanska jazzexekutörer ”entartet” i flesta öron detta brunsmittade 30-tal, men Lars-Erik Larsson vågade och lyckades få in instrumentet i den symfoniska überrocken. Häpnadsväckande!…

Ulf R Johansson, Kvällsposten, 16 maj 2008

 

Länk till hela recensionen


Kalmar konstmuseum invigt med musik och tal.

Det vimlade av människor i stadsparken när Kalmar konstmuseum invigdes på lördagen. Talarna avlöste varandra framför mikrofonerna på museets trappa. Så var det dags för uruppförandet av specialbeställd musik.

Kompositören och Kalmarsonen Henrik Strindberg försvann in i folkhavet, medan musikerna Jörgen

Pettersson och Ivo Nilsson tog plats på trappan med sina instrument. De ställde sig mitt emot varandra som om de gjorde sig redo för en duell. Jörgen Pettersson beväpnad med altsax och Ivo Nilsson med trombon.

 

De två skickliga virtuosernas blickar möttes, de höjde sina instrument och snart hördes ljud som lät som om det kom från trädens skira lövkronor. Stycket Composité inleddes lekfullt med att Jörgen

Pettersson lät luft strömma ut ur instrumentet utan att toner formades, sedan byggdes spänningen upp

mellan de båda musikernas instrument. Composité är skapat som en form av dialog mellan trombonen och

altsaxofonen. Konstrasterna avlöser varandra då det laddade ställs mot det rofyllda; den böljande rytmen

mot pauserandet. Det är lätt att associera till museets arkitektur när man lyssnar på den här musiken. I musiken, såväl som i arkitekturen finns spänningen, det oväntade, kampen, harmonin och nyskapandet. Den stora publiken nedanför museets trappa tog emot Henrik Strindbergs nyskrivna musik med långa

varma applåder….

 

Katarina Sandström, Barometern 11 maj 2008

 

Länk till hela recensionen

 


Visuell och förklarande konstmusik i Västerås konserthus

Visuell musik och samtal. I lördags förklarades musiken som saxofonisten Jörgen Pettersson sedan framförde. Nutida musik är inte alltid så lätt att få grepp om. Det var en av orsakerna till att Västmanlandsmusiken och Uruppförandeklubben anordnade en konsert kombinerad med ett seminarium. Den världsberömda saxofonisten Jörgen Pettersson spelade fem stycken av samtida tonsättare och det mest påtagliga var bredden av olika uttryck.  … en traditionell konsert med Jörgen Pettersson är inte fy skam. Han är en bländande instrumentalist och till sin hjälp hade han kortfilmer som visades i bakgrunden.

Staffan Andersson, Västmanlands läns tidning, 19 november 2007

 

Länk till hela recensionen


Mästarmöte på saxofon

I tisdags kväll fick en liten publik lyssna till ett möte mellan de två mästersaxofonisterna Mats Gustavsson och Jörgen Pettersson i en konsert på Härnösands folkhögskola.

Gustafsson och Pettersson är två virtuoser på instrumentet saxofon. Gustafsson är främst improvisationsmusiker och Pettersson är interpret av nutida noterad konstmusik.

…Tillsammans utforskade de instrumentets alla möjligheter. Från Karin Rehnqvists vackra och kontemplativa Psalm ur natten till Dror Feilers våldsamt kaotiska Oduo 1, 10, en oerhört effektiv ljudillustration av världens tillstånd av konflikter och oförståelse mellan människor.

 

Lars Landström Tidningen Ångermanland 20 september 2007

Länk till hela recensionen


…eller "I vargens öga" där Jörgen Petterssons altsaxofon glider i duett med inspelad och bearbetad vargsång: ett möte mellan urskogen och det mest urbana av instrument…

Sara Norling, Dagens Nyheter, 8 maj 2007

Länk till hela recensionen


…Ett annat sätt att närma sig Samuelsson är att tänka sig hennes musik som instrumental teater. Tydligast i den avslutande Signal, skriven redan 1991 för Stockholms saxofonkvartett, vars sopransaxofonist med sina långa glänsande toner tappert värjer sig mot de övrigas hackande mobbningar. Eller när Mats Gustafssons barytonsax och Jörgen Petterssons altsax river pälsen av varandra i det splitternya Improvisation – Komposition. Som inledning hade den sistnämndes varmt inkännande frasering i Vargens öga för altsax och tape – dessutom utan noter – problematiserat människans skräck i en framtida natur med bara virtuella vargar…
Carl-Gunnar Åhlén, Svenska Dagbladet, 5 maj 2007
Länk till hela recensionen


...vid varje andetag. Tonsättare Fredrik Hagstedt, orgelsolist Johannes Landgren, altsaxofon- och bassaxofonsolo Jörgen Pettersson, Stockholms Saxofonkvartett.
GöteborgsPosten 20 nov 2006 Magnus Haglund.
Länk till hela recensionen.


Jag tröttnar inte på denna musik i första taget, en emotionellt starkt solokonsert med enorm bredd! Lekfull utan att spåra ur, vad väntar bakom nästa hörn? Det saknas heller inte lugnare, spänningsfyllda delar med mycket nerv som når rejält djupt." Mika Pelo, Nutida Musik 3-4 2004


Hör också altsaxofonkonserten "Hope" (suveränt spelad av Jörgen Pettersson och Norrköpings symfoniker) som är inspirerad av Ragnar Hagelins outtröttliga ansträngningar för sin dotter Dagmar. Tänk er en person vars hela liv är organiserat efter att söka en annans upprättelse. Och tänk er ögonblicken då denna bestämmelse släpper taget, då det uppstår en tillfällig kortslutning, en blind fläck. Ungefär så upplever jag den flämtande saxofonstämman när den plötsligt skriker för sig själv, riktningslöst som i ett tomrum. Hänförande!" Martin Nyström, Dagens Nyheter 2004-09-22


"...Jörgen Petterssons altsax i Hopp för saxofon och orkester där han utan minsta ansträngning, tycks det, pressar sitt instrument mot möjlighetens yttersta gräns."
Carl-Gunnar Åhlén, Svenska Dagbladet 22/3 1999


"...ytligt betraktat en fyrsatsig saxofonkonsert för vår främste solist Jörgen Pettersson vars långsamt avtagande diminuendon blir skönhetsupplevelser av nästa kalliografisk precision.

Hjälten i Strindbergs saxofondrama är Dagmars far, Ragnar Hagelin, utan vars envetna kamp den argentiska militärjuntans förbrytelser mot blomman av landets ungdom hade gömts och glömts under ett sopberg av rädsla. Musiken handlar om trots - saxofonen har ett sådant illustrativt tersmotiv - och viljestyrka. Efter bataljerna mellan slagverksgruopperna, orkestern och solisten bär dansen fram en hoppingivande livsglädje."

Mikael Strömberg, Aftonbladet 2004-09-11


Ny svensk musik för saxofon och elektroakustisk musik

Jörgen Pettersson, alt- och bassaxofon

Härnösands folkhögskola tisdag kväll.

 

Föreningen Nymus (Ny musik) i Härnösand har under åren presenterat många av landets främsta musiker inom den nya svenska konstmusiken och konserterna på Härnösands folkhögskola har alltid hållit hög klass. Man kan faktiskt bo i den lilla staden Härnösand och på ett unikt sätt hålla sig a jour med den nya svenska musiken.

En av de viktiga musikerna inom fältet är den synnerligen skicklige saxofonisten Jörgen Pettersson som i tisdags kväll framförde ett väl sammansatt program med ny musik från några av landets främsta tonsättare.

En liten publik fick faktiskt höra en av de bästa Nymus-konserterna någonsin. Jörgen Pettersson spelar normalt med internationellt verksamma Stockholms Saxofonkvartett men framträder också som solist.

Och vilken virtuos solist han är. I Klas Torstenssons komposition Solo för bassaxofon jobbar han sig svettig. Stönar, klaffsmällar, allt är noterat och samverkar på ett synnerligen imponerande sätt. Klas Torstensson är verksam i Holland sedan mer än 20 år och är sedan länge en av det landets mest kända tonsättare.

Det fortsätter på samma höga nivå med Marie Samuelssons komposition I vargens öga där Jörgen Pettersson spelar altsaxofon mot ett bearbetat band med vargtjut! Lyssnaren får vargfrossa, håret reser sig på armarna och man ser gula ögon i nattmörker.

Jörgen Pettersson går sedan vidare med verk av Rolf Enström, Kent Olofsson och Tommy Zwedberg. Samtliga viktiga tonsättarnamn. Rolf Enström och Tommy Zwedberg, en av centralgestalterna inom elektroakustiska musiken, är redan mycket etablerade och Kent Olofsson, lärare i komposition i Malmö, är på god väg att bli ett internationellt känt namn.

Jörgen Pettersson är som sagt en fantastisk solist men man blev lika imponerad av hans förmåga att sätta samman ett konsertprogram. Fascinerande från första minut till sista.

Lars Landström Tidningen Ångermanland 19 mars 2003


”…Marie Samuelssons ljudfantasi är som mest suggestiv i nästa stycke, I vargens öga, där hon för samman Jörgen Petterssons expressiva saxofonspel med elektroniskt inbäddat vargyl. Det är en härlig ljudkombination.”

Aftonbladet (länk)


”…Jörgen Petterssons mattgula altsax föll in, intensivt och okuvligt: tämjda svängningar med spänst, instrumentets svar på tavlorna av fjäderstål, lyrisk skönhet som håller.”

Bo Degerman, Dalademokraten recenserade musiken i samband med Curt Askers vernissage i Borlänge bibliotek augusti 2001.


”Det är ett fantastiskt stycke som Arne Mellnäs har komponerat för saxofonisten Jörgen Pettersson. Saxofonkonserten Labyrinthos är svindlande vacker men aldrig banal. Den har en lyrisk-impressionistisk ton, men under det återhållsamma och behärskade gömmer sig vulkaniska krafter. Och Jörgen Pettersson spelar verket med en blixtrande närvaro, på en gång teatraliskt utlevande och försiktigt prövande.

Någon tendens till ett härmande av jazzfraser eller expressionistiska rytmfyrverkerier finns det inte, det skulle vara fjärran Mellnäs reserverade och mycket personliga klangestetik. Men det extatiska och exakta spelet får mig ändå att tänka på 60-talsinspelningar som Eric Dolphys Out to Lunch och Archie Shepps Fire Music: här bryts ny mark, här förenas det klangsköna och det kraftfulla på ett fullkomligt naturligt vis. Som referenspunkter ligger kanske Debussy och Gösta Nyström närmare till hands men det speciella med Mellnäs stycke är förmågan att skapa en intensitet i det tonala. Det är så långt från nyromantisk sentimentalitet man bara kan komma, det som sjunger i samspelet mellan Pettersson och orkestern är någonting stramt och rent, samtidigt som det har en inre rörlighet.”

 

Magnus Haglund, Göteborgsposten den 2 september 2000. Recension från uruppförandet av Arne Mellnäs saxofonkonsert med Göteborgs Symfoniker.


”…Ställd mot denna överlägset mångtydiga musik trodde man att Mellnäs skulle stå i skymundan. Men icke. Hans konsert för vad Michaux kallade ”denna gråtmilda festprisse saxofonen” har likaså tre satser, med arbetstitlarna ”Drama”, ”Vila” och ”Upptåg”, och en lika elegisk, svartsynt grundton under lekfull yta. Formellt är konserten briljant med ett labyrintiskt variationsmönster byggt på ett versmått hos Dante. Det raffinerade klangliga pingpongspelet mellan orkester och solist var av högsta klass, och Jörgen Pettersson spelade vackert, virtuost och ibland rent dionysiskt.”

 

Rolf Haglund, Boråstidningen den 2 september 2000. Recension från uruppförandet av Arne Mellnäs saxofonkonsert med Göteborgs Symfoniker.


Färgrikt

Concertino da camera visade sig vara en färgrikt instrumenterad musik där man bakom den snitsiga elegansen kunde skönja en ådra av mjukaste lyrik – charmfull musik, smakfullt kryddad men utan vassa kanter.

Och i Jörgen Petterssons flinka fingrar blev den utomordentligt fint levandegjord. Där fanns allt man kunde begära av elegans och fransk esprit, parad med en – i varje fall för saxofoner – sällan hörd rikedom av klangfärger.

Jörgen Pettersson fortsatte med ytterligare ett solonummer, Rudy Wiedoefts ”Valse Vanité” – musik som ursprungligen skrevs för saxofon och piano, men som här framfördes i ett arrangemang för saxofon och orkester. Ännu mer av elegans och melodisk charm.”

 

Lars-Göran Sundberg, Arbetarbladet recenserar framförandet av Jaques Iberts Concertino da Camera tillsammans med Gävlesymfonikerna.

       
Artiklar

Blåsaren från Kosta

Reserapport från Mongoliet



.

       
 

 

  

 

Webbmaster: Martin Steisner.